En subjektivt beskriven historia av mig själv skriven av mig själv

Det första jag minns var när jag var tre år och hoppade över en spetsig sprängsten utanför det radhus jag växte upp i – i utkanten av Nyköping.
Njaa, jag hoppar över ett antal viktiga år och händelser och vandrar framåt i tiden.

Efter en befriande tid på universitet i Umeå och möten med intensiva människor och skeenden så klarnade tankarna en del. På den sociologiska institutionen hade någon av de marxist-leninistiskt inspirerande lärarna hängt upp en bok om Anarkismen som ett varnade exempel på felaktigt vänstertänk. Bläddrade förstrött. Så läste jag: Anarchos = ”utan härskare”. Det lät riktigt, riktigt rätt. Det här var i slutet på 60-talet. I Frankrike stod revolutionen nära för dörren. Ministerierna brände dokument. Studenter och arbetare stormade fram på gator för att erövra och ta kontroll över det egna livet. Zengakuren kunde mobilisera över hundratusen demonstranter på ett par timmar. Situationistiska Internationalens analytiska skrifter spreds över världen. Mänskligheten skulle inte bli lycklig förrän den siste kapitalisten hängde i den siste statsbyråkratens tarmar. Pamparna i Peking liksom alla maktens lakejer var nervösa över hela klotet.
Musiken dunkade nya toner och rytmer i en explosiv utveckling. Startade Umeå Fria Press. Och höll igång med åtskilliga andra undergrävande aktiviteter riktade mot staten men syftande till ett nytt framtida bättre samhälle. Intensiva kontakter, på det teoretiska planet, en massa människor, tillsammans arbetande på att störta den rådande samhället i fördärvet.

Det här var en tämligen intensiv period av tankar, möten, analyser och känslor. Slutsats kom efter slutsats. Kollektivboende. Ut på landet. Ute på landet hänger ihop med djur och grönsaker. Passade bra med tanken om att de kamrater som tog över de industriella komplexen behövde mat. Övertagande av produktionsmedlen. Arbetare och tjänstemän behöver mat från matproducerande bönder.

Nåväl, in för att samla kunskap. Ett år på lantbruksskola. Den kunskap som gavs blev i princip information om alla de metoder man inte skall använda sig av. Fast tanken var ju tvärtom från skolans sida. Gift, besprutning och konstgödsel sade sunda förnuftet var tokerier. Självförtroendet blev dock ganska bra. Byggde upp en massa personliga och nära kontakter med den ekologiska rörelsens pionjärer.

Så 1973 började min aktiva väg som ekologisk bonde ta sin start. Arrenderade ett jordbruk Ekonomin bestod huvudsakligen av studieskulder så jag tog alla industrijobb jag kunde få för att få pengar till att köpa kalvar och mat till dessa kalvar. Utbildade mig till svetsare och skötte djur och mark under övrig tid.

Flyttade norrut. 1975 köpte vi ett jordbruk där jag fortfarande bor. Ett jordbruk är ett företag vilket som helst så jag gick in rollen som företagare med mig själv som anställd på något sätt. Knepigheten var att man måste lära sig och kunna nästan alla praktiska verksamheter som finns i övriga samhället. Liksom de administrativa. Det var en tuff period eftersom den ekologiska medvetenheten hos bondekåren vid den här tiden var obefintlig och kraftigt antagonistiskt mot de nya ekologiska idéerna. Samtidigt förvärrades miljön kraftig. Vildfåglar dog i massor. Giftet hormoslyr sprutades i träden, i skogen för att utrota björken på de områden där barrträden växte. Ena giftskandalen efter den andra uppdagades. Jordklotet och dess innevånare var på väg att långsamt dö av gift.

Så jag var tvungen att engagera mig i miljörörelsen. Kastade mig in i Luleå Miljögrupp och Jordens Vänner och byggde kontakter med grupper och personer verksamma i Alternativ Stad och liknande sub-grupper som ogillade asfaltens utbredning och kvävning av livet. Efter att ha stångat pannan blodig några år så förstod även jag att det här arbetssättet inte fungerade så bra. Det räckte inte till. Etablissemangets medlemmar hade inte ens en tanke på att lyssna på utomparlamentariska miljögrupper. Nonchalansen och föraktet för oss var total.

Så därför – under nästan hela 80-talet var jag intensivt engagerad i Miljöpartiet. Var med och byggde upp och såg till att partiet kom in i riksdagen. Så i miljöpartiet har jag funnits på de flesta nivåer i dess organisation och i dess parlamentariska funktion. Från kommunfullmäktige till riksdag. På ett sätt har jag haft förmånen att befinna mig på platser i organisation och i parlamentariska församlingar lite vid sidan om.

Snabbt så korrumperades allt fler av makten och härligheten. Snabbt strömmade en massa karriärister in. Och efter 30 års verksamhet så skiljer sig inte miljöpartisterna och Miljöpartiet så värst mycket från de övriga partierna. Liksom Kd-partiet har man provat med att plocka in kändisar för att vinna röster istället för att utveckla det demokratiska inflytande på gräsrotsnivå. Och för att få inflytande lierar man sig nu med två andra partier med grundläggande statsbärande ideologi. Jag skall inte kritisera mp mera. Miljöpartisterna, inklusive mig själv, gjorde en mängd fatala misstag. Vi gick rejält på pumpen tycker jag.

Så under 90-talet och framåt engagerade jag mig istället för att bygga på sammanhållning och utveckling i byn där jag bor. Med gemsamma krafter grävde vi med traktorer och handkraft optokabel till alla i byn som ville ha det. Vi byggde en bygdegård som vi hyr ut till kommunen i form av dagis på dagarna. Vi såg till att skolan blev kvar. Ishockyrink, badplats, sommarcafé med mera har jag tillsammans med andra aktivister i byn sett till att vi har och har kvar. Jag är sedan några år också ålderman för Nybyns Bys Byamän – en ålderdomlig juridisk ekonomisk institution – en slags kvarleva från tiden innan Sverige blev Sverige.

En ny politisk generation är på gång. Piratpartisterna och Piratpartiet. Om ett fåtal år så är jag folkpensionär. Så jag håller på att fasas ut politiskt, aktivistiskt och karriärmässigt. Mitt stöd och deltagande till och i Piratpartiet är att jag förhoppningsvis kan ge erfarenhet, minnen och kunskap så att man inte gör om misstag. Det är så onödigt.

Här är ett utklipp av min analys av dagens situation: http://blogg.felicia.se/?p=1

”Vår parlamentariska demokrati är inte ett folkstyre. Det är länge sedan makten övergick från folket i form av deras valda företrädare till ett teknokratisk expertvälde. Vi har blivit berövade de flesta möjligheter till insyn och att kunna ta ett demokratiskt gemensamt ansvar för beslut som berör oss. Teknokraternas och experternas dominans över samhällets styrning och utveckling har blivit förödande för att kunna utveckla ett samhälle i balans och harmoni där vanliga människors liv måste vara mer viktigt än kostnadseffektiv jakt på allt från socialförsäkringar till kaffepauser.”

djur_vu2

3 Responses to “En subjektivt beskriven historia av mig själv skriven av mig själv”

  1. Björn Felten skriver:

    Underbart att se lite yngre förmågor, som engagerar sig i piratpartiet! :)

    Välkommen, och lycka till med valkampanjen — först inom partiet och sedan i riksdagsvalet.

    PS: Om du har vägarna förbi sjukhuset i Piteå, så hälsa till min dotter, Zandra Felten, som arbetar som läkare där. DS.

  2. Kluris skriver:

    Jag resonerar nog ungefär lika som du. Politiken har perverterats av karriärklättrande smilfinkar som är beredd till vad som helst för att stilla sitt begär att få sitta med vid bordet, att få vara med de andra barnen å leka. I vissa fall har det kanske börjat med en ärlig vilja att påverka, men ganska snart förvandlas den viljan till medlöperi när viljan at få vara med överstiger det som faktiskt görs.

    Som gammal politiker känner du troligen redan till de två citat jag kom att tänka på. Problemet är nämligen inte nytt och är ständigt återkommande:

    Pengar eller ära kunna således ej förmå goda människor att regera, fortsatte jag. Ty de vilja ej öppet kräva lön för att regera och därigenom få namn av legohjon, ej heller vilja de i hemlighet skaffa sig vinning av sitt ämbete och därigenom bli tjuvar. Ej heller lockar dem äran; ty de äro ej ärelystna. Så måste man alltså tvinga dem, och de måste förmås att regera genom hotelse om straff. Detta tycks vara anledningen, varför det anses som en skam att gärna och villigt åtaga sig regeringen i stället för att tvingas till det. Och det svåraste straff, som kan drabba dem – det är, att de annars komma att själva regeras av sämre folk, om de ej vilja ta regeringen i egen hand. Det är av fruktan för detta, som de goda åtaga sig regeringen.

    Jag tror att de flesta någonstans inser hur sant det är, vi har ju också talesättet om att de som vill leda oftast är de sämst skickade att göra det, drivkraften är fel. De vill leda, och struntar i vart. Nästa citat är handlar om vad den inställsamme egentligen är för en figur. Tänk dig en organisation av idel rövslickare som lyder minsta vink och antydan i karriärens heliga namn, kan du tänka dig något mer toppstyrt? Den som sitter i toppen av en sådan organisation blir ju per automatik en tyrann, ofrivilligt eller ej.

    Är det nu inte så, att dylika människor som enskilda personer – innan de kommo till makten – ha följande karaktär: antingen vilja de vara tillsammans med smickrare, som äro beredda att lyda dem i allt, eller också, om de själva ha behov av något, ödmjuka de sig och tveka ej att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, men när de väl ha fått, vad de ville, stå de där som främlingar? – I högsta grad. – I hela sitt liv äro de således aldrig vänner till någon, utan äro alltid antingen en annans herrar eller en annans slavar. Men sann frihet och sann vänskap får den tyranniska naturen aldrig smaka. – Förvisso. – Kunna vi ej ha rätt att kalla dylika personer för opålitliga? – Jovisst.

    Kan du tänka dig något mer oansvarigt än att bara lyda order? Varje gång jag tänker på det här ser jag Fredrik Federley framför mig, gråtande i riksdagens talarstol. Vilket bara betyder att han visste precis vad han gjorde och gjorde ett aktivt val. Under historiens gång har många olika metoder prövats för att bygga in någon form av ”checks and balances” som skall motverka eländet. Men här i sverige har vi tagit bort en viktig funktion.

    I vissa delar kan vi nog beskylla vårt valsystem, när vi blev ifråntagna rätten att utkräva ansvar, dvs. att stryka namn på valsedeln. Idag kan vi bara lyssna till fagra ord och sedan inte göra någonting när inställsamheten vänds till dem som kan hålla elementen kvar i positionerna, in på kryss och sedan strunta i alla fagra ord och aldrig behöva ta något ansvar annat än inför partiledningen, aldrig väljarna. Idag kan vi inte protestera på valsedeln med mindre än arr rösta på ett helt annat parti. Förr blev det obekvämt när strykningarna blev allt för många. Över tid innebär det givetvis att högst olämpliga element ansamlas i riksdagen och de som ifrågasätter och verkligen vill göra rätt, ses som obekväma och hamnar inte ens på valsedeln nästa år. Tllslut hamnar vi där vi är idag och härifrån är backen brant, mycket brant.

    Du skall ha heder för ditt ställningstagande!

  3. Anders skriver:

    Inte illa att notera att siffrorna 1 och 6 hade blivit omkastade i åldersrutan. Jag lovar, jag skall hälsa till din dotter när jag passerar tillräckligt nära PIte Älvdals Sjukhus.

Leave a Reply