En tjuv stjäl för att det finns någon som vill köpa stöldgodset. Hälaren är en mellanhand. Utan konsumentintresset skulle en stor del av häleri och tjuveri upphöra. Häleri liksom köp av tjuvgods är en lika allvarlig och skadlig företeelse som själva tjuveriet.

Ett foto av ett barn som utsätts för ett sexuellt övergrepp innehållar en likartad beteende-sekvens. Övergreppet i sig, den som innehar fotot av övergreppet liksom den som köper eller i Internet-världen laddar ner ett sådant foto. Allt är lika skadligt beteende som själva övergreppet.

Att på olika sätt förhärliga eller intressant-göra våld, övergrepp och tjuveri med flera för samhället skadliga och obehagliga företeelser i filmer och i andra medier är något som är acceptabelt och tillåtet i de flesta länder. Sådant går knappast att förbjuda. Krigsfilmer, dokumentärer, actionfilmer osv är något som konsumeras i stor omfattning.

Detta kanske kan betraktas som en återspegling av den rådande samhällsmoralen. Själv finner jag alla former av skildringar av barn och vuxna som utsätts för sexuella övergrepp som synnerligen osmakliga.

Skillnaden mellan att vara barn och självbestämmande vuxen utgörs när myndighetsåldern inträder.

Myrstack och Kunskap

Riksdagen och kommunerna alltmer främlingsfientliga och segregationspositiva

Bort med partiskatterna!

Partiskatterna kostar oss ungefär en miljard/år.

Den s-märkte opinionsbildaren Bengt-Urban Fransson har fört fram det beklämmande i att främst moderaterna inte vill redovisa varifrån de får sina penningbidrag. Men vi vet alla att endast mycket rika personer och företag kan ge stora summor till moderaterna och fackföreningar likaledes till socialdemokraterna.

Vad som dock är mera intressant är till vad partierna använder de lokala skattepengarna som de beslagtar som partistöd. Vi vet att de flesta skickar stora delar till sina rikspartier och till sin region. Trots att de skall användas lokalt. De sju stora partierna har förlorat över en miljon medlemmar de senaste 50 åren. Snart är de färre än 200 tusen. De utgör mer och mer bara en liten parisitär klick som finns för sitt egenintresse.

I alla kommuner sparas det hårt på skola, omsorg och andra primära kommunala verksamheter. Trots valår med fläsk så råder lågkonjuktur. Här finns lite information om din kommun. Och mera om partistöd.

Piteås kommunalråd Peter Roslund påstår att (PT 16/2) ”politiken tar _*mer än väl*_ sin beskärda del av sparbetinget”.

Peter tog en chans och ljög rejält.

Jag ställde kommunen några frågor: Har kommunalråden sänkt sina löner? Har mandatstöden sänkts till partierna? Har de kommunala ungdomförbunden fått mindre mandatstöd? Har arvodet för fullmäktigemötena sänkts? Har ersättningarna till alla andra politiskt tillsatta tjänster sänkts?

Svaret blev: Nej. Nej. Nej. Nej. Nej

Eftersom Peter sannolikt tillhör den bättre halvan av politikerkåren så måste man tyvärr dra slutsatsen att verkligheten är än värre. Allians och opposition är ett hopvuxet siamesiskt tvillingpar med ena huvudet åt vänster och det andra åt höger beroende på var man står. Alla ingående figuriner har upptäckt att livet är ganska så enkelt och bekvämt när man tillhör politikerskråets nomenklatura.

De miljoner (Helena Stenberg, kommunalråd Piteå 631 400 Peter Roslund, kommunalråd Piteå 786 800) de två kommunalråden i Piteå årligen kostar är ett lyxigt bländverk som gör bättre nytta om de används för kommuninnevånarnas primära behov.

Tiden har sprungit ifrån behovet av ha halvborgmästare som galjonsfigurer. Kommunaråd av alla chatteringar och deras personliga sekreterare behövs inte längre. De kommunala ärendena bereds huvudsakligen numera av sakkunniga tjänstemän och kommunerna fungerar till största delen som verkställare av Statliga riksdagsbeslut. Att hålla i möten kan därför delegeras till kommunstyrelsernas ideella eller arvoderade ordföranden.

Skall demokratin överleva så måste denna lyxskatt – partiskatten – direktstyrd till politikerskrået – avskaffas. Partierna och dera medlemmar måste fortsättningsvis ansöka om bidrag som alla andra ideella föreningar. Ordna tombola, sticka strumpor på fikamöten eller gå ut och röja sly i skogen åt någon skogsägare.

Finns det då hopp? Ja, skenet tycks komma från Norrbotten.

Piratpartiet i Älvsbyn, Luleå och Piratpartiets grupp till Landstinget finns med i höstens kommunala val som sällsynt friska fläktar. Man vill styra den skatt/partistöd som partierna tar ut till viktigare kommunala frågor. I Älvsbyn kan man tänka sig rädda kvar den kommunala musikskolan genom att alla partier avstår större delen av sina partistöd.

BÄNGEN TRÅLAR

För några dagar sedan kom ett sådant där kuvert som man får ont i magen av. Det var från Länsstyrelsen.

Jag läser de stora svarta bokstäverna och orden.

Länsstyrelsen har genom register eller annan information fått kännedom om att du bedriver verksamhet i primärproduktion av livsmedel.

Är du primärproducent? frågor dom.

Vilket register och vem har gett dom denna ”annan” information?

Ordet primärproducent och företeelsen primärproduktion är helt nya begrepp för mig. Aldrig hört talas om det hela. Nu håller byråkratin på och skapar ord som man definierar innebörden av och som man har full kontroll över. På så sätt tänker man också ta kontroll över mig.

De påstår att enligt EUs regler ska producenter i primärproduktion själva anmäla sin verksamhet till Myndigheten. Detta skall ske från 1:a januari 2009. Länsstyrelsen skall upprätta ett register så dom vet vilka som är primärproducenter och vad de primärproducerar.

Art 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.

Kristallklart är att jag inte är någon primärproducent och inte håller på med någon primärproduktion av livsmedel. Jag är bara en utrotningshotad småbonde som hankar mig fram. Inget annat.

Exempel på primärproduktion är

plockning av vilda bär och svamp

biodling och tillverkning av honung i anslutning till biodlingen

fiske

produktion, hantering och förvaring av ägg på gården

Undantag

Den som producerar primärprodukter för eget bruk omfattas inte av bestämmelserna i livsmedelslagstiftningen och behöver därmed inte registrera sin verksamhet.

Privatpersoner så väl som registrerade primärproducenter får leverera små mängder av egenproducerade primärprodukter direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandlare eller restauranger som levererar direkt till konsumenter omfattas inte av kravet på registrering. Vad som är små mängder bestäms av Länsstyrelsen. Definition av små mängder finns ej i någon lagtext.

Men, men.

För att Länsstyrelsen ska kunna bedöma om din livsmedelsverksamhet ska registreras som primärproduktion så är du skyldig att skicka in ifylld blankett i bifogat portofritt kuvert. Registreringen hos Länsstyrelsen är kostnadsfri.

Av de över 30-talet produktionsinriktningar som man kan välja att Länsstyrelsens personal skall kontrollera skall man kryssa för i lämpliga rutor. I kursiv stil skriver man (kryssa endast för ett eller flera alternativ). Det var ju en knepig uppmaning. Om någon har två eller tre verksamheter så skall de alltså inte kryssa något. Två och tre är ju inte ”flera”. Man har också valmöjlighet att kryssa i ”annat”. Två olika annan till och med.

Länsstyrelsen vill också veta om verksamheten kommer att vara tillfällig eller kontinuerlig. Jag ansökte faktiskt för ett par år sedan om att få dispens i 150 år för att slippa bygga ligghall. Men även 150 år är ju tillfälligt. Och någon gång måste man ju gå i pension.

Om man går med i något certifierat kontrollsystem så kan det hända att man får färre årliga kontrollbesök från Länsstyrelsen påstår dom.

Jag har en del alternativ att välja på; branschriktlinjer för fusariumtoxin, KCF Norm för gödselförorenande djur, plan och riktlinjer för frivillig salmonellakontroll för fågel, eller för mjölk, eller för gris, plan och riktlinjer för campylobakter för fågel, svensk fågels omsorgsprogram, svenska äggs dito, tvärvillkorsrådgivning, krav, IP Sigill trädgård eller dito för nöt, mjölk, kyckling, gris eller biodling. Eller miljöhusesyn eller dito för bin. ”Annat” kan jag också gå med i.

Jag hade tänkt mig ha ett par sommargrisar så någon griskontroll kunde ju vara kul att vara med i. Men jag har ju lovat några yngre, som är med i någon sådan där militant vegetarianrörelse, att sluta käka gris för att grisar är trevliga och kloka djur. Så då föll det alternativet bort.

Jag gillar inte Länsstyrelsens egen anteckningskolumn avseende ”Riskklassificering”. Två alternativ finns; Prioritetsklass och erfarenhetsklass. Vad betyder detta?

Nu har jag läst detta brev från Länsstyrelsen en fem gånger kanske. Jag kan inte finna att jag på något sätt hör hemma i dessa register. Jag skickar därför inte in något.

En granne till mig. Han kämpar på med en massa mjölkkor. Hörde av sig. Han hade väl också fått ont i magen. Jag rekommenderade honom att inte bry sig. Han och vi alla andra finns ju i en massa register. Och vi har redan skickat in en massa blanketter med information. De vet ju redan vad folk pysslar med. Det är mycket mentalt ofriskt om man skall skicka in information om vad man inte sysslar med.



Den folkpartistiske EU-politikern Marit Paulsen kräver mer övervakning, skärpta och tuffare kontroller samt kraftigt avskräckande straff. Hon vill etablera en ny polisstyrka som hon vill ge namnet djurens FBI. Propagerandet för en hårdare samhällsövervakning på djurområdet är en sorglig variant av populism utan någon analys av själva grundproblemet.

Att grisar vanvårdas och att djur far illa beror inte på att djurskyddslagen är för svag eller att kontrollsystemet i sig inte fungerar. Redan nu har varje djur en form av personnummer i EU. Vid födsel, förflyttning och slakt registreras alla händelser till det enskilda landets databas. Katter, hundar och andra sällskapsdjur undantagna på olika sätt. Paulsen liksom andra övervakningsförespråkare på en mängd andra områden blir därför förespråkare för en riktigt otrevlig samhällsutveckling.

Man kan dra paralleller med datalagringsdirektivet. Datalagringen innebär att alla våra mobiltelefoner blir statliga spårsändare. Hur vi rör oss i vardagen, vem vi pratar med och vilka vi skickar mail till lagras i enorma databaser som kan användas för att kartlägga våra liv. På djurområdet finns redan databaserna och nu ska en ny typ av polis etableras. Samma idéer om kontroll, övervakning, registrering som lösning på felaktigt tagna politiska beslut innebär i förlängningen att det skapas ett totalitärt samhälle av aldrig tidigare slag.

Orsaken till misskötta djur och förgiftade vegetabilier finner vi EUs ekonomiska stödsystem. Före Sveriges inträde i EU, då vi också hade ett stödsystem till jordbruket, tog slakterierna inte emot sjuka, skadade, smutsiga eller vanvårdade djur. Den lantbrukare som inte skötte sina djur på ett fullgott sätt slogs därmed automatiskt väldigt snabbt ut från marknaden.

Nu får Unionens lantbrukare i princip betalt per djur (omräknat till djurenheter) före de skickats till ett slakteri. Ju mer djur desto mer betalt från EU. I all djuruppfödning som omfattas av EU-stöden är dessa ersättningar av mycket stor betydelse för det enskilda jordbruksföretagets ekonomi. Det finns ett klart ekonomiskt incitament att basera verksamheten på kvantitet istället för på kvalitativ djuromsorg. EUs stödsystem till lantbruket är ett styrsystem som gynnar vanvård av djur.

För att en tänkbar FBI-kontroll ska fungera krävs att djurpoliserna kommer ut till varje djurägare varannan vecka. Grekiska FBI hit och svenska FBI till Irland t ex. En sådan kontroll blir oacceptabelt dyrbar. Ingen skulle heller driva ett företag under sådan övervakning. Så alla dessa idéer om ökade kontroller och övervakning är förkastliga på grund av ineffektivitet, ekonomisk omöjlighet och en total rättslöshet på integritetsområdet.

En dellösning på problemet med vanvårdade djur skulle kunna vara att inget EU-stöd betalas ut förrän djuret slaktats och/eller besiktigats av veterinär eller motsvarande.

Marit Paulsen är vice ordförande i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och hedersledamot i parlamentets arbetsgrupp för djurskyddsfrågor.

Se även

http://saltakvarn.wordpress.com/2009/03/26/marit-paulsson-har-fel/

När man hör SJ-chefen i TV uttala att X-2000-tågen skall tåla -40 grader så visar det på en oacceptabel brist på kunskap. Redan vid 10 minusgrader och 100 km i timmen så har man passerat denna temperatur på grund av köldeffekten. X2000-tågen har vattentankarna under vagnarna. Det är självklart att vattnet då fryser och toaletterna slutar fungera. Den långa erfarenhet av tåg i norrlandsklimat har man inte brytt sig om att ta tillvara. Norrlandsvagnarna har t ex vattentankarna i taket. När man köper in tåg som inte fungerar i svenskt vinterklimat så är det bevis på avsaknaden av nödvändig kompetens.

Självklart måste man ha reservkapacitet för att klara de värsta scenarierna. Hur skulle det se ut om kärnkraftverk, skyskrapor, vattenmagasin med mera inte vore byggda för att stå emot de värsta tänkbara scenarierna. Nu har man inte ens brytt sig om att vi har årstider utan kalkylerat med att vintern kanske för en gångs skulle blir utan snö och hösten utan löv.

Det är inte bara ett felaktigt val av chefer som har kostat resenärerna och samhället enorma summor i förlorade arbetsintäkter och förspilld livstid. Hela löne- och priskulturen måste förändras i grunden. Att införa likalöns-principen för alla anställda inom SJ och banverket skulle teoretiskt vara den mest effektiva metoden för att få bukt med den felaktiga kultur som nu råder. Men ett direkt inflytande av fotfolket och resenärerna skulle direkt ge markanta förbättringar.

Den skjutning som pågår vid Bodens södra skjutfält är av den omfattningen att den är tidvis störande genom dova buller- och luftmattor. Vi har dock vant oss vid denna omfattning och den har pågått under många år.

Vi är dock klara motståndare till en utökad skjutning på och/eller till skjutfältet då detta kommer belasta oss med en mängd negativa direkta och kommande följdverkningar.

Vi är ännu mera negativt inställda till etableringen av de artilleriöar som Försvarsmakten önskar etablera.

Alla tre artilleriöar kommer att orsaka mer buller som vi kommer drabbas av.

Vi har valt att bo här för att just slippa det larm och det buller som stadsmiljö och närhet till andra bullrande verksamheter skapar. Vi vill inte drabbas av mera buller i vår närmiljö. Fyrkantsområdet är ett av de tätaste bebyggda områdena i hela Sverige, undantagsvis storstadsområdena. Möjligheterna att komma ut i naturen utan att förflytta sig stora sträcker kommer därför beskäras kraftigt. Alterdalen, dvs hela den dalgång, som omges av Alterälven är en extremt naturskön plats, som har få motsvarigheter. Det finns ytterligt få älvar där man på ett fridfullt, lugnt och säkert sätt kan paddla kanot större delen av älven. Lugn, rekreation, tystnad med endast naturliga ljud är vad människan behöver. Detta blir en mer och mer ekonomiskt värdefull tillgång till den alltmer ljud- och ljusförorenade miljö som allt fler människor finner outhärdlig. Allt detta kommer att spolieras om Försvarsmakten får tillstånd till utökad skjutning och tillkomsten av artilleriöar. Framtidens försörjningsmöjligheter för oss lokalt boende krossas på så sätt effektivt.

De områden som Försvarsmakten valt ut är sådana områden som är mycket glest befolkade och som kan karakteriseras vara en sista vildmark i vårt närområde. Försvarsmakten menar att ”Generellt sett anses militära övnings- och skjutfält ha en positiv inverkan på naturen med individrikare flora och fauna, jämfört med ekonomiskt exploaterade marker i omgivande områden.” Dessa marker är inte exploaterade utan är just sådana naturliga vildmarker där en naturlig skogsvård och normalt skogsverksamhet som hänger ihop med mänsklig aktivitet är rådande. Oavsett vilken inverkan skjutningen har på området så är det till det sämre för oss boende. Det är till exempel så att naturreservat och andra betraktelseobjekt alltid är någon positiv företeelse i vår närhet. Vi vill ha möjlighet att gå ut i naturen och plocka bär, svamp och se på de naturbiotoper som uppstått i vårt deltagande i det ekologiska samspelet med naturen. Vi människor i Alterdalen är en del av den ekologi som Försvarsmaktens idéer kommer slå sönder.

I framtiden kommer Försvarsmakten använda sig av lys- rök- och spränggranater vilket kommer göra det dagliga livet ohållbart och outhärdligt för många. En mängd andra vapentyper, som vi inte ens nu vet vad de har för inverkan på vårt liv och leverne, kommer också enligt Försvarsmakten att så småningom börja användas. Ett sådant carte blanc-synsätt är fullständigt omöjligt att stödja.

Försvarsmakten menar att ”Den verksamhet för vilken militärövningen görs innebär att förutsättningar finns för att tillgängligheten till skjutfältet för allmänheten blir förbättrad.”

Eftersom verksamheten skall begränsas till 225 av årets dagar och även pågå på kvällar, nätter och helger så finner vi Försvarsmaktens påstående som tämligen absurt. Ingen kommer våga gå till dessa områden eller vistas där. Ingen kommer våga släppa dit sina barn. Hela området kommer att bli betraktat som en farlig zon. Vi och våra barn vill kunna gå dit exakt de tidpunkter när det passar oss. Vår tid och vår barns tid till att gå ut i skogen är tämligen begränsad. Vi kan på intet sätt ta hänsyn och inrätta vår liv, våra arbetstider och våra barns skolgång efter de tider då Försvarsmakten har intresse av att skjuta och öva med sina vapen.

De ekonomiska förlusterna för oss boende i området kan bli enorma. Området blir oattraktivt. Fastighetspriserna sjunker. Skolan läggs ner. Turistföretag och andra motsvarande företag får lägga ner sin verksamhet och framtida kan inte starta. Från att ha varit ett mycket attraktivt område så blir hela området förfulat och nersmutsat av Försvarsmaktens plötslig behov av att öka övningsverksamheten.

Rysslands potentiella hot mot Sverige, som försvarsministern precis för ett antal dagar sedan uttryckte i Sälen på Folk- och försvarskonferensen, existerar inte. Det allmänna världsläget är inte så att mera övningar behövs. Sveriges försvar har och genomgår en stor omvälvning från ett allmänt totalförsvar till att agera världspolis under FN- och EU-flagg på de mängder med konflikthärdar som pågår på planeten. Ur militär synvinkel finns det inget som helt behov att utöka verksamheten med militära verktyg som vi inom överskådlig tid inte har behov av. Snarare borde man dra ner på nuvarande verksamhet till ett minimum. Vi befarar istället att syftet med artilleriöarna och den utökade verksamheten hänger ihop med de önskemål från andra länder i EU att få tillgång till övningsplatser eftersom sådana inte finns eller har ett starkt folkligt motstånd i dessa länder.

Vi har kommit en bra bit in på 2000-talet. Att avfyra vapen konkret och lära känna vapnens konstruktion, ta på dem med händerna och handhava dessa kan göras på en samlad plats. Att konkret se effekterna av detta kan också betraktas på en plats. Alla andra former av skjutning och övningsmoment kan simuleras och ge realistiska upplevelser genom att använda sig av den utvecklade 3-D-teknik som skett hos datorerna och programmen.

Försvarsmaktens tankegångar är anpassade till en tidsepok som är försvunnen. Tiden har sprungit förbi de som tänkt ut dessa åldriga och otidsenliga metoder för militär övningsverksamhet. Ett förverkligande av dessa tokerier kommer att drabba oss boende på ett mycket negativt sätt både ekonomiskt, hälsomässigt, socialt och ur allmän välfärdsaspekt.

Vi motsätter oss alltså alla tankar på en ökning av den militära verksamheten som pågår i vår natur och föreslår istället en minskning av denna samt en övergång till dator-simuleringar.

skrivet enligt uppdrag för Alterdalens Bygdeförening

Lösningen på det här korrupta systemet är att partier inte längre skall få väljas till fullmäktige. Istället skall de bästa krafterna, oavsett ideologisk/politisk ståndpunkt, nomineras, utfrågas och väljas i direkta personval. Sådant kan ske över Internet. På samma sätt skall kommunalråden väljas. Och självklart skall befolkningen få avgöra om vi ska ha ett eller två.

Partigängare av alla färger, och speciellt de som har feta löner och kontaktbonusar, kommer naturligtvis att försvara rådande system. Därför upprepar jag. Ni parasiterar och hör till historiens soptipp. Vill ni som politiska partier ha ekonomiskt stöd så kan ni som alla andra ideella föreningar ansöka om bidrag.

fyratusenfemhundra nöjesjägare gick ut på jakt

en kick av adrenalin de fick

femton honor av varg de sköt

friska var de alla

minster Carlgren ljög för fullt

och sa att endast sjuka vargar dödas nu

tolv hanar av varg de sköt

friska var de alla

varför döda varg för nöjes skull

när vargen dödar vilt för kött att leva av

Från 1972 till 1999 dödade älg, hjort, rådjur och ren mellan tio och femton människor per år.

Varje år skadade dessa djur också cirka 100 människor svårt.

De sista tio åren har antalet dödade och svårt skadade varit ungefär lika högt som tidigare. Ändå har bilarna under dessa år blivit mycket säkrare.

Nöjesjägarnas jakt a la slakt är fortfarande nödvändig för att älg, råddjur, vildsvin och hjort inte skall explodera i reproduktion och skada oss människor, sig själva och allt växande grönt. Men något är fel när det i genomsnitt dör 1,6 människor per år vid jakt. Ungefär 30 hundar dödades av varg 2008. Ungefär 135 hundar skadades eller dödades med vådaskott av jägare.

I Sverige finns ca 270′000 älgar, omkring en million rådjur; som ökar i antal, 50′000 vildsvin; som ökar i antal.

Förutom det oerhörda lidande som skadade och dödade människor orsakas av dessa djur så är de ekonomiska kostnaderna enorma.

För att uppnå en rimlig ekologisk balans, dvs få bort en mängd olämpliga nöjesjägare och minska viltolyckorna till en rimlig nivå, krävs nog minst 20′000 vargar eller mer i Sverige. Antalet vargar och deras bytesdjur kommer så småningom att etablera en ekologisk balans mellan sig. På den isolerade ön Isle Royale, Michigan nära Kanada, har vargar och älgar samexisterat de senaste 70 åren utan att de utrotat varandra. Denna långvariga studie av förhållandet mellan varg och älg visar just detta. Vargarna gick över isen och övertog den mindre prärievargens roll som predator.

Rumänien har Europas största population av björn och varg. På en yta av mindre än dubbla Jämtland lever nästan tre tusen vargar, fem och ett halvt tusen björnar och fem miljoner människor.

Det svenska fäbodbruket där får, getter och nötkreatur släpps på fritt skogsbete bedrivs kanske av ett hundratal brukare. Regeringens utredare konstaterade 2003 att Dalagens praxis (det inte är djurägaren utan den som vill skydda sin mark mot betande djur som får anordna stängsel) inte var överensstämmande med dagens krav på djurskötsel och intrång på annans mark. Eftersom vargen skyr el i stängsel och kostnaderna är helt försumbart för Staten så kan denna bekosta uppsättande av elrep inom de områden där fäbodbruket fortfarande bedrivs.

Ett första lämpligt delmål, som alla borde kunna enas om, vore därför om antalet köttjägare (varg) blev lika stort som antalet nöjesjägare (människa).

Det här är det mest tråkiga jag skrivit på länge. Det här är nämligen en överklagan som berör väldigt få och själva ärendet är tämligen obegripligt för de allra flesta. Eller så gäller det alla. Utan mat så blir livet ganska så kort.

När Statens Jordbruksverk lade ut tusentals kronor för att utreda och fatta beslut om att dra tillbaka en 0,02 hektars stödrätt vars värde ligger på mellan 25 till 30 kronor från någon stackars bonde i Norrbotten som jag inte känner tänkte jag att jag måste väl också bidra med något. Eftersom jag inte fattat någonting av det beslut, som berörde mig själv, som jag fått av nämnda Jordbruksverk så föll det sig naturligt att skriva en överklagan efter den frustration jag kastats runt i vid mitt besök på Hushållningen i Luleå.

Vad säger man? Låtom oss lida, låtom oss plågas. Tortyren gör en stark. Så blir resultatet för den som orkar läsa och inte minst begripa. Betänk då de timmar jag lagt ner på detta, vad det nu är. Lycka till!

Nu drar Jordbruksverket in ungefär 78 000 stödrätter hos drygt 20 000 lantbrukare (=25% av lantbrukarna). Stödrätten är en rätt som innebär att lantbrukaren har möjlighet att söka så kallat gårdsstöd. Gårdsstödet infördes 2005 och ska bidra till att produktionen i större utsträckning styrs av konsumenternas efterfrågan.

Till Länsrätten i Jönköpings län

c/o Statens Jordbruksverk

551 82 Jönköpings

Härmed överklagar jag beslut fattat 2009-12-28 ärendenummer 32366 med beslutsnummer 34510.

Mitt överklagande gäller allt – alternativt det mesta plus lite till.

Jag överklagar att det på intet sätt framgår vad det är jag skall eller kan överklaga.

I beslutet redovisas en mängd med siffror i kolumner som inte säger mig någonting.

Vad är det konkret jag skall kunna överklaga?

Jag överklagar härmed till att börja med i alla fall nu siffrorna och kolumnerna.

Ni skriver ”Under åren 2005-2009 minskas ditt stödrättsinnehav enligt nedanstående”.

I år har vi år 2010.

Hur kan ni minska något retroaktivt som redan är använt och förbrukat?

Om det vore ransonering på diesel och jag hade rätt att köpa in 1000 liter diesel 2005 vilket jag också då gjort till fullo så skulle ni alltså kunna skriva att ni minskar min rätt att köpa in 1000 liter diesel till exempelvis med 50% år 2005.

Värdet som ni drar in motsvarar 975,32 €. Per år.

Vad betyder det? Skall jag betala tillbaka något? Vad menar ni?

På er webbplats skriver ni: ”Vi kommer också att dra tillbaka stödrätter som du fick 2005, om betesmarken som låg till grund för stödrätterna inte då uppfyllde de nya betesmarksreglerna för gårdsstödet som beslutades 2009”.

Hur kan ni bevisa (när ingen kan bevisa) att betesmarken på ett skifte 2005 inte uppfyller de regler som finns år 2009. Betemarken kan mycket väl ha uppfyllt 2009 års krav år 2005 men inte i år då inventering av era säsongsanställda utfördes. En lantbrukare kan ju ha minskat sitt djurinnehav och minskat betestrycket på det år 2009 inventerade skiftet. Det finns inga regler som säger att lantbrukaren är livegen. Stödrätterna har ingen som helst koppling till ett specifikt skifte utan kan säljas på en fri marknad. Stödrätterna är skiftes-obundna.

Det framgår inte om jag har någon sådan mark. Ni har gjort ett flertal kontroller av min mark. 2005 godkändes den mark som låg till grunden för de stödrätter som jag erhållit. Antagligen så finns någon hektar stödrätt med som gäller ovanstående.

Jag överklagar detta och vill att ni lägger fram bevis för faktiskt förhållande år 2005 och vilken arealsnutt det gäller 2009 som inte godkänts för stödrätt.

Jag överklagar att ni inte redovisat vilket skifte eller bit av skifte tillbakadragandet gäller.

2010-01-13 var jag under två timmar på Hushållningssällskapet i Luleå för att få hjälp för att begripa vad ni menar. De har professionella mycket skickliga handläggare. De ringde både länsstyrelsen och Jordbruksverket. Ingen blev så mycket klokare men tack vare goda personliga kontakter mellan handläggare på Jordbruksverket och Hushållningssällskapet så skulle mitt ärende granskas speciellt. Man räknar med att mängder med överklaganden inkommer.

Vad som också framgick är att något ytterligare generellt utskick som förklarar innehållet i det beslut man meddelat inte kommer att skickas ut.

Jag överklagar detta förfarande. Alla har rätt att få information om vad de skall överklaga. Hade jag inte åkt till Hushållningssällskapet så hade jag bara stått som ett fortsatt frågetecken.

Antalet hektar som stödrätter dras tillbaka för uppgår i mitt fall till 8,34.

Vilka hektar? Var ligger dom? Hur skall jag kunna överklaga?

Jordbruksverket skriver på sin webbplats: ”De nya svenska betesmarksreglerna för gårdsstödet beslutades 2009 men gäller alltså även bakåt i tiden för åren 2005 till 2008. Orsaken till att de nya reglerna togs fram, var att EU kritiserat de gamla.

Du som sökte gårdsstöd och fick de här stödrätterna 2005 har alltså inte gjort något fel. Det var de dåvarande svenska reglerna som var bristfälliga. Den här marken uppfyllde aldrig de krav som EU ställer för gårdsstöd. Det handlar till exempel om skogs- och alvarbeten.”

En del av dessa 8,34 hektar kan utgöras av det unika skogsbetet jag har. Det framgår dock ingenstans om ni avser skogsbetet.
Ni begår avtalsbrott. Det skogsbete jag har, och som är noggrant kontrollerat av länsstyrelsens expertis, är unikt för Norrbotten. Det finns ingen motsvarighet i Norrbotten. Inte heller i Sverige eller EU eller på planeten Jorden. Skogsbetet här sträcker sig minst 200 år tillbaka i tiden. Det är en mycket extensiv och dyrbar driftsform som täcker över generationer. Det är inte något som man byter under en 20-50 års period hur som helst.

Jag överklagar att ni begår avtalsbrott.

De stödrätter jag har skulle jag kunna sålt på öppna markanden som en vara vilken som helst. Dessa stödrätter skulle kunna sålts vidare i flera led. Den siste köparen kan alltså förlora stödrätterna och dessutom bli återbetalningsskyldig utan att ha en aning om varför eller hur.
Jag överklagar det förfarande som innebär att ni garanterat att en stödrätt kan säljas utan negativa konsekvenser till andra brukare som saknar stödrätter. Detta är ett lögnaktigt beteende eftersom den som köper en stödrätt kan bli av med denna utan kompensation för förlusten av stödrätten. I flera led kan olusten vandra tillbaka. Vem skall stå för kostnaden för en indragen stödrätt? Inte bara värdet av stödrätten utan det totala produktionsvärdet som tillkommer genom innehav av stödrätt och gårdsstöd. Ert beteende är ett svekligt, fegt, lögnaktigt förfarande som drabbar hela jordbruksnäringen och alla bönder.

Enligt inofficiella uppgifter så har hela processen med indragna stödrätter och utredningar hittills kostat över 400 miljoner kronor. Enligt Jordbruksverkets prognos så beräknas jordbrukets företagsinkomst, dvs. jordbrukarnas ersättning för eget arbete och ränta på eget kapital, minska med 40 procent i år jämfört med 2008. De hundratals miljoner som processen med indragningen av stödrätter kostar borde istället tillförts lantbruksnäringen. Nu slås jordbruk ut igen.

När Statens Jordbruksverk, dvs svenska Staten, enligt tjänstemän hos EU, begått fel så skall kostnaden för felet inte belasta de enskilda bönderna. Det måste betalas av svenska Staten. Jag överklagar att denna kostnad hamnar hos enskilda bönder, inklusive mig själv. Jag vill att Länsrätten beslutar att alla kostnader som Staten i egenskap av Jordbruksverket orsakat genom att ha begått fel betalas av denna.

BD 2324 Anders Nordin